Skribent i gott fyrbent sällskap

Jag som arbetar som frilansskribent har förmånen att få spendera varje arbetsdag tillsammans med mina två hundar. Och faktum är att jag är långt ifrån ensam skribent att föredra sällskap av fyrbenta husdjur när jag jobbar. I synnerhet om man begränsar sig till de skribenter och författare som arbetar hemifrån.

För att bara ta ett exempel så hade den vida berömde författaren Stephen King under 1990-talet en corgi vid namn Marlowe som huserade på Kings hemmakontor. Och det är lätt att förstå tjusningen med detta sällskap.

För min del har hundarna inspirerat mig till att starta hundbloggen Hund24.se. Denna sajt har på allvar öppnat mina ögon för fördelarna med affiliatemarknadsföring, och faktum är att jag på sistone har förmedlat en del försäljningar av hundselar via bloggen. I den mån jag kan använder jag förstås foton på mina hundar istället för att använda stockfoton.

Författare föredrar katter men borde ha hund

Även om många kända författare har eller har haft hund, verkar det snarare vara vanligt i dessa kretsar med en preferens för katter. Faktum är att såväl Hemingway som Mark Twain, Dickens och andra världsberömda författare var kattälskare. Och listan kan göras betydligt längre än så.

Kanske har detta att göra med att vissa författare ser sig själva i katten? Katter är inåtvända, intelligenta och ensliga djur – de påminner i detta hänseende om den ensamme, kreativa skribenten. Det är därför kanske fullt logiskt att just katten är det husdjur som ofta föredras av introverta, ensliga och intelligenta författare.

Hunden ses istället ofta som en mindre intelligent varelse som istället är lite ovårdad och ruff i kanterna. Det finns förstås stora skillnader på såväl grupp- som individnivå inom hundsläktet – vissa hundraser är mer intelligenta och pimpinetta än andra. Men om man generaliserar så ligger det kanske något i denna fördomsfulla bild av hunden.

Den norske författaren Karl Ove Knausgård skrev nyligen en artikel i The New Yorker, där han ställer den retoriska frågan ”Har en enda duktig författare någonsin ägt en hund?” Han fortsätter sedan med att beskriva ett eget misslyckat försök till hundägande, och enligt honom själv lyckades han inte skriva en enda rad skönlitteratur under tiden som hundägare.

Knausgård är dock fel ute – det räcker som bekant att peka på mitt ovanstående exempel med Stephen King för att slå hål på denna villfarelse.

Viktigt med aktivering och disciplin

Knausgård menar att hundar helt enkelt tar för stor plats i livet för författare som behöver ensamhet, lugn och ro. Och visst skulle det vara svårt att finna arbetsro om man hade dreglande, gläfsande och bjäbbande hundar som tilläts härja fritt i bostaden. Men det är där som uppfostran och aktivering kommer in i bilden.

Här blir förmodligen skillnaden mellan hundar och katter som störst.

En vuxen hund sover generellt sett cirka 12-18 timmar per dygn och yngre hundar mer därtill. Det innebär att även när nattsömnen på omkring åtta timmar dras bort, förväntas hunden sova ytterligare fyra till tio timmar under dagen. Kanske allra mest under själva arbetsdagen.

Så efter en lång och skön morgonpromenad med fysisk aktivering kan man alltså förvänta sig att hundarna sover – eller åtminstone vilar och tar det relativt lugnt – under några timmar framöver. Det innebär att man som skribent då har möjlighet att få en hel del arbete gjort innan det är dags för nästa rastning, o.s.v.

Rutiner kan vara skribentens bästa vän

Av just den anledning att livet som hundägare ofta blir ganska rutinmässigt, kan hundar vara den utmärkta följeslagaren för författare och andra skribenter. För denna typ av kreativa människor kan ofta ha svårigheter med just rutinerna.

Som hundägare kommer man upp i ungefär samma tid varje morgon och får sin regelbundna vardagsmotion i form av dagliga promenader. Det något inrutade livet som kantas av rutiner i vardagen kan också vara en välsignelse – den ger dig goda möjligheter till uniforma arbetsdagar där du fyller luckorna i schemat med produktivitet.

Rutiner – och därmed hundar – kan därför i själva verket vara skribentens bästa vän.