Barnfri långt över 30 och älskar det

Relativt nyligen fyllde jag 35 år. Vid det här laget har nog de flesta i min ålder skaffat barn, förmodligen fler än ett. Själv har jag inga som helst planer på att bryta min barnfrihet, eller frivilliga barnlöshet som vissa väljer att kalla den. Barnlöshet är ett begrepp som indikerar att man skulle sakna någonting bara för att man väljer att vara barnfri. Och visst är det en väldigt tydlig norm i samhället att man ska skaffa barn.

Själv väljer jag alltså att avstå. Men vad ska jag då göra med mitt liv? Vad som än faller mig in. Hatar jag barn? Hatar är ett starkt ord men ogillar barn gör jag absolut! Eller så bryr jag mig helt enkelt inte om dem, det beror förstås på hur pass väluppfostrade barnen i fråga är.

”Äh, det är bara en fas”, kanske du tänker nu? Nåväl, det kanske mina närstående trodde när jag var i 20-årsåldern. Men nu är jag alltså 35. Vid det här laget tenderar man att vara ganska fast i sina ideologiska tendenser och sina livsbeslut. Jag håller det inte heller för sannolikt att jag i framtiden skulle önska att jag hade skaffat barn.

Faktum är att många barnfria upplever det som väldigt provokativt att man som vuxen enligt normen vid något tillfälle SKA skaffa barn. Vissa människor vill helt enkelt inte bli föräldrar – varken nu eller senare i livet, och många av dessa individer ändrar aldrig sin uppfattning i frågan.

Anledningar att förbli barnfri

Jag är en egen individ som äger den fulla rätten till mitt egna liv. Jag väljer en livstid i barnfrihet eftersom jag önskar leva mitt liv till fullo och nå min fulla potential och fritt disponera min egen tid här på jorden.

Alltför många har Xs mamma eller pappa som användarnamn på den sociala plattformen Instagram. Jag tycker att det är sorgligt när man definierar sig som någons förälder. Jag definierar mig inte som Xs husse eller Xs man utan har en egen identitet. Jag är mig själv, med alla de egenskaper och kompetenser jag besitter. Hur man kan välja att reducera sin identitet till att vara någons förälder är för mig helt obegripligt.

Jag finner det även sorgligt att till synes drivna människor plötsligt förvandlas så fort de blir föräldrar. När de var barnfria hade de en ljus och spännande framtid, men så fort de skaffade barn hamnade hela strålkastarljuset på familjebildandet. Alla drömmar och ambitioner var plötsligt som bortflugna.

Det står förstås dig fritt att tycka annorlunda. Men du kan inte tvinga mig bära epitetet barnlös när inget mig fattas. Jag upplever inget tomrum som måste fyllas av en annan individ, alldeles oavsett huruvida den vore av mitt eget kött och blod eller ej.

Och faktum är att det finns goda anledningar att förbli barnfri. Och då behöver jag inte ens gå in på krossade äktenskap, sömnbrist, ekonomi eller det faktum att du i princip ger upp det liv som du hittills har drömt om och strävat efter.

Barn är miljöbovar

Att välja att förbli barnfri, eller att åtminstone inte starta en bebisfabrik, är ett av de viktigaste valen du kan göra om du vill rädda miljön. Detta gäller särskilt för oss västerlänningar – våra (era) barn orsakar i betydligt högre grad koldioxidutsläpp än barn som föds i mindre utvecklade länder. Så du kan källsortera bäst du vill och använda din elcykel som transportmedel, du och dina barn kommer ändå förstöra miljön mer än mig.

Barnafödande bidrar till överbefolkningen

Att världen är överbefolkad är förstås inget nytt. Och att barnafödandet bidrar till överbefolkningen behöver man inte vara matematiker för att räkna ut. Du behöver inte heller försöka intala dig själv att det är raketforskare du sätter till jorden – dina barn kan lika väl visa sig bli bidragsfuskare eller pedofiler.

Anledningarna att vara barnfri är förstås långt fler än de jag nämnt här ovan. Fortsätt gärna att läsa inlägget så ska jag förklara för dig varför barnafödandet och föräldraskapet inte heller är meningen med livet.

Barnfrihet går inte emot meningen med livet

Har livet någon särskild mening? Har du ett syfte? Svaret på dessa frågor är egentligen nej. För vissa är meningen med livet att fortplanta sig och föra vidare sina gener. Men meningen med livet är i själva verket att födas, att leva sitt liv och att slutligen dö. Varken mer eller mindre. Vad du gör däremellan är det som du kommer att bli ihågkommen för.

Och lever gör man som bekant bara en gång, så varför inte se till att leva ditt liv på det sätt du önskar, utifrån dina egna förutsättningar? Du kan välja att knega på vardagen och leva för helgens festligheter, eller så kan du leva för varje dag i vetskap om att vilken dag som helst kan bli din sista.

Om du vill bilda familj tycker jag att du ska göra det. Om du hellre vill vara barnfri och göra något helt annat, gör det! Din tid är begränsad och det är upp till dig själv vad du gör med den.